Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30 - 25 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
TORSTEN.
Berättelse ur verkligheten av K. K—n.
"Aldrig kan jag förlåta honom,
aldrig!"
"Vem är det, du inte kan
förlåte?"
"Ha,raid Ström, den där stygge
karlen, som slog mig det här såret
och som — som — stal — min
samvetsfrid."
"Hur gick det till?"
"Jo, det var så, att jag gick i
söndagsskolan hos en fröken, som var så
snäll och vänlig mot mig, och jag
kände mig så glad och lycklig över
att få höra, att Jesus Kristus dött
för mig och att hans blod avplånat
alla mina synder. Hon gav mig ett
Nytt Testamente och förmanade mig
att träget läsa i det och bedja Gud
om hans Helige Ande. ’Var rädd om
din samvetsfrid, Torsten’, sade hon
en gång. ’Och går det dig illa,, om
du faller och förgår dig, så att ditt
hjärta fördömer dig, så skynda dig
till nådastolen och sök förlåtelse och
rening i Jesu Kristi dyra blod! Men
så träffade jag samman med Harald
Ström. Han frågade, om jag ville
förtjäna pengar, och det ville jag
förstås. Jag hade länge varit ute på
spår efter något litet arbete men
utan att lyckas. Han bestämde då,
att jag skulle möta honom klockan
elva på kvällen. Det gick lätt för
mig, ty mor är sällan hemma vid den
tiden. Det vill säga, hon är inte min
mor, jag är bara inackorderad hos
henne. Någon riktig far och mor har
jag aldrig visst om. Och hon, som
jag kallar mor, super och grälar och
har ofta varit elak emot mig.
Vi möttes om natten. Det var en
inbrottsstöld, det var fråga om. Jag
tvekade förskräckt, men Ström drog
fram en revolver ur fickan och
hotade skjuta mig, om jag inte lydde. Så
t\ angs jag att klättra upp för stegen,
krossa en fönsterruta, krypa in i
rummet och tillägna mig den
penningsumma, som Ström visste
förvarades i en skrivbordslåda,. Den slant,
jag fick, var minnsann inte stor; det
mesta behöll han själv. Han tog mig
med hem till sitt lilla eländiga
vindsrum, där jag fick mat och vila. Ett
par nätter till måste jag vara honom
behjälplig vid inbrott i fina hus, men
så lyckades jag i ett obevakat
ögonblick fly ifrån honom.
Å, vad jag kände mig olycklig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
