Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36 - 5 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET
283
kosta. Och så snart han kunde
lämna sin tjänst, begav han sig på väg.
Han vandrade till fots största
delen av den långa vägen och var
mycket glad, när han någon gång
emellanåt fick sätta sig upp på en
oxvagn, som förde honom över berg
och da.lar eller genom stora skogar
med brusande vattenfall. På detta
sä+t nådde han till sist en
lördagsafton fram till Gnadenthal.
En svart, kristen kvinna, tog
vänligt (emot honom, gav honom av sin
kvällsmat och lät honom sova i sin
hydda.
Följande morgon väcktes han av
missionsstationens kyrkklocka, som
kallade till predikan. Han förstod
icke, vad detta skulle betyda, men
han följde sin snälla värdinna till
kyrkan. Med stort intresse
lyssnade han till den vackra sången, och
hans ögon voro allvarligt fästade på
missionären, medan denne talade.
Missionären öppnade bibeln och
började läsa. Oeh vad var det han
läiste? Jo, det var just det andra
kapitlet av Lukas ev., den
underbara berättelsen om barnet i
Betlehem.
Yår lille vän såg sig spanande
omkring i det glada hopp, att han
skulle få se barnet. Och som han
sitter där och stirrar, upptäcker han
ett barn, som syntes honom så
vackert, att han aldrig hade sett dess
like. Barnet hade ljust hår, som föll
i lockar nedåt skuldrorna, stora,
blåa ögon och en ansiktsfärg, som
var vida olik de infödda afrikanska
barnens.
•"Det är barnet från Betlehem",
tänkte den stackars okunnige
gossen, "det barn, som jag längtat så
mycket att få se. Åh, så lycklig jag
är, som slutligen har funnit det!"
Då mötet var förbi, skyndade han
i sin översvallande glädje att tala
om för sin snälla värdinna, att han
nu hade fått sin högsta önskan
uppfylld. Han hade sett Jesusbarnet.
Den kristna negerkvinnan förstod
icke strax, vad han menadte, men
småningom fick hon klart för sig
hans missuppfattning och
förklarade honom då, att barnet med de
ljusa lockarna och de blå ögonen
var missionärens egen lille son. t
Han kände sig först djupt
besviken, men ’den enkla, kristna
kvili-nan, som själv till sitt hjärtas tröst
hade lärt känna Jesus, började nu
tala om för honom, att Jesusbarnet
var Guds egen Son, som föddes här
på jorden, och att han ännu i dag
är kvar på jorden, fastän osynlig,
och att han skall bliva när oss alla
dagar, ända intill världens ände, så
hade han själv sagt till sina
lärjungar.
Hon berättade för sin ivrigt
lyssnande åhörare om Jesu födelse, om
hans lidande och död på korset till
försoning för våra synder, hans
uppståndelse och himmelsfärd och om
den plats, han nu har intagit på
Faderns högra hand i himmelen,
samt om hans innerliga kärlek till
alla människor på jorden.
Och Guds Ande öppnade den lille
gossens hjärta, så att han trodde
ordet och började älska Jesus,
fastän han icke kunde få se honom. Han
bad att få. stanna kvar vid
missionsskolan, vilket ined glädje beviljades
honom. Här lärde han nu själv att
läsa och blev icke blott en sann och
uppriktig Jesu lärjunge, utan också
en verksam evangelist bland sina
landsmän. "Den som söker, han
finner."
csa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
