Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39 - 26 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
306
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
delsefull, utan det är den grundval,
med vilken hela kristendomen står
eller faller.
’ ’Läran om en evig dom’’ står
pa-ralellt med läran om de dödas
uppståndelse. Skola människorna
uppstå, så skola de också dömas. Och
finnes ingen evig dom, så finnes icke
heller någon uppståndelse. I en
evig fördömelsedom finnes ingen
lycka utan idel olycka, kval och
för-tappelse. Men det är dock lika
nödvändigt att hava en ren lära därom
som om uppståndelsen. De osaligas
uppståndelse är lika fruktansvärd
som deras eviga fördömelse; och de
saligas fridom är lika ljuvlig som
deras härliga uppståndelse.
Det är således kristendomens
huvudsanningar, som aposteln här
uppräknar, då han angiver
"bättring från döda gärningar, tro på
Gud, lära om dop och händers
på-läggning, de dödas uppståndelse och
en evig dom".
Forts.
essä
Två sondagar i John Williams’
liv.
Det var en söndag för omkring
hundra år sedan. På gatan i en liten
stad i England stod en ung man oeh
väntade på några kamrater, med
vilka han hade överenskommit, att
de skulle gå ut tillsammans för att
roa sig. Han hade väntat i tio
minuter, men ingen av dem syntes till.
Då sade han till sig själv: "Nu
väntar jag bara fem minuter till, och
sedan går jag min väg".
Men innan de fem minuterna
förflutit, kom en kvinna gående. Det
var hans husbondes hustru. John
tog av sig mössan och hälsade
hövligt.
"Jaså, är det du John? God dag.
Står du här -och väntar på någon?"
Ja, det gjorde han.
"Kom då i stället med mig; jag
vill gärna ha dig med."
Då hon bar en psalmbok i handen,
kunde Jahn icke ett ögonblick vara i
ovisshet om vart hon ville, att han
skulle följa henne. Icke hade han
stor lust att gå med, men då det icke
gick an att vara ohövlig mot
husbondens fru, hade han icke annat val än
att följa med.
Kyrkan var full av folk, men hans
följeslagarinna visste, var hon kunde
få plats, och den dagen önskade hon
för Johns skull att få en bra plats.
Gudstjänsten började, men John
kända sig allt annat än belåten. Han
tänkte på sina kamrater och tyckte,
att det var bra tråkigt, att de icke
kommit ett. par minuter tidigare, så
hade han sluppit sitta, där han nu
satt.
Men snart började prästen tala,
och han sade genast något, som
tilldrog sig den unge mannens
uppmärksamhet. "Vad gagnar det. en
människa", sade han, "om hon vinner
hela världen, men förlorar sin själ ?’’
— "Det är icke mina ord", fortsatte
han, "utan det är Jesus själv, som
säger det, och han säger det till dig.’’
"Vad gagnar det en människa?"
Det var som om en osynlig makt
gripit tag i John Williams — så var
den unge mannens namn — och sagt
till honom: "Detta ord gäller dig!"
Det var, som om han icke kunde fly
undan för det, utan förstod, att Jesus
Kristus själv talade till honom.
Från den dagen blev John
Williams en annan människa. Han fann
icke längre glädje i sina vänners
sällskap, utan sade dem farväl, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
