Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39 - 26 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET
309
att hädanefter bli riktigt snäll och
hjälpsam mot mor. Och detta beslut
hade han i friskt minne, då han kom
hem från skolan på eftermiddagen.
Mor stod vid strykbrädet, svettig och
trött, och lillen var skrikig och svår.
Så fort Birger druckit sitt
eftermiddagskaffe, som mor serverade
honom, började han leka med
lille Olle, vilket hade till följd,
att denne sken upp som en sol,
och en stund senare sov han
helt gott i sin vagga. Men —
veden var ju slut, och ingen
fanns huggen. I en blink var
Birger ute i vedskjulet och
högg en stor hög av de torra
grenarna,, som han sedan bar
in till mor. Hon sade inte så
mycket just men såg på honom
så tacksamt-. Den blicken gick
Birger rakt till hjärtat. Å, vad
den gjorde honom gott!
En stund senare fick Birger
veta, varför mor var ledsen
"Det blir ingen annan råd
för oss än att sälja Rosa,", sade
far, i det han tog hatten för
att gå till föredraget framme
vid bruket. ’ ’Kunna vi inte
betala de trettio kronorna till den
här månadens slut, så tar Berg
kon i alla fall."
"Käre far, tala iiite om att
sälja Rosa", bad mor. "Vad
ska’ jag taga mig till, när jag
inte mer har mjölktåren åt
barnen?"
"Ja, jag vet inte hur jag ska’
bära mig åt. Jag kan väl inte
göra mer än slava dag ut och
dag in. Va,rför ska’ det
också vara så olika delt här i världen ?’’
"Därför att det behagat Gud så,
far’’, sade mor stilla. ’ ’Du skall få
se, att det blir nog någon råd. Visst
har Gud resurser att hjälpa oss. Inte
har hans hand ännu blivit för
kort–-"
"Tig med ditt prat om Gud",
avbröt far häftigt. "Det där har du
ständigt att komma med. Jag orkar
inte höra, det. Vi få väl se nu, huru
din Gud hjälper."
Och så gick far. Mor drog en
dju.p, darrande suck. Det var nog
Mors älskling.
inte tu tal om, vilket som gjorde mest
ont i mors hjärta — tanken på
förlusten av Rosa eller fars hånande
ord.
Birger hade hört allt, och i ett nu
gick det upp ett ljus för honom.
Aldrig förr hade han tänkt på, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
