Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41 - 10 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
323
allt, dit Saul sände honom. Till en
början synes Saul utan misshag åsett
vänskapen mellan Jonatan oeh
David, ja, han t. o. m. satte honom över
krigsfolket. Och David ställde sig
i allt till sin konungs förfogande.
Under det att denna ära vederfors
David, förblev han dock alltfort i
ödmjukhet och Guds sanna fruktan.
Och därmed besparade han sig
mycken nöd och smärta i det att då den
dagen kom, då han fick erfara sin
konungs synnerliga onåd, så ägde
han under allt ett gott samvetes
vittnesbörd.
Då Saul såg, att allt folket fann
behag i David, och då kvinnorna, som
kommo från alla Israels städer och
sjöngo: "Saul har slagit tusen, men
David sina tio tusen", blev Saul
mycket vred, ty det talet misshagade
honom. Och han sade "Nu fattas
honom allenast konungadömet".
"Och Saul såg med ont öga på
David från den dagen och allt
framgent."
Av berättelsen kunna vi tydligen
finna, att folket, som firade
segerfesten, med sitt beteende hjälpte till
att skaffa David ogunst. Visst
borde de festfirandes sånger ha ljudit
till Herrens ära, men nu sågo de
bort från Herren och hans
underbara hjälp och avgudade det ringa
verktyg, som han hade behagat
använda. O, detta beklagansvärda
elände, denna avgudadyrkan är nu
mycket vanlig icke blott där man
icke vill veta av någon annan gud
än människosnillet, utan tyvärr även
där man bekänner sig till tron på
Gud. Därav detta för kristenheten
så ödesdigra föraktet för Guds, den
eviges ord, under det man åberopar
än det ena och än det andra upplysta
och s. k. fria människosnillet.
Saul hade på grund av sin
avundsjuka upptänts av hat mot Goliats
besegrare ,och den onde anden, som
Gud sände honom, plågade honom
på nytt. Arme Saul! Hur blind
hade han ej blivit! Den minsta
eftertanke hade bort säga honom, att det
var Gud, Israels herde, som hade
befriat dem ur deras ovänners hand.
Men i stället förgrymmas han över
David till den grad, att han börja
hysa mordplaner mot honom. Då
David spelade på sin harpa, kastade
han sitt spjut för att spetsa honom
vid väggen, men David undgick hans
hand tvenne gånger, och det var ett
så tydligt bevis på Guds beskydd, att
Saul från den dagen fruktade för
David, ty han såg, att Herren var
med honom. "Den Israel bevarar,
slumrar icke."
A. E—m.
a-szi
Ettusen kronor.
Fru D. satt ensam i sitt lilla kök;
hon satt aldrig i matrummet. Det
var onödigt att uppvärma detta;
mattorna, som hon själv hade vävt, skulle
då snart bli uppslitna och
möbelöverdragen skulle bli ’blekta av solen.
Fru D. var ekonomiskt anlagd. Hon
ville, att allting skulle vara
beständigt, och därför hade hon gardinerna
för matrumsfönstren nerrullade och
satt i köket och stickade, medan
hennes man högg ved i skjulet.
Hon var en liten kvinna på c :a 50
år, men hennes ansikte var redan
rynkigt. Håret såg ut till att vara
mera blekt än egentligt grått; de blå
ögonen voro skarpa och
genomträngande.
Att spara var hennes uppgift i
livet, Vantarna, som hon stickade,
skulle utbytas mot té, kaffe och
socker. ’’Den som spar, han har" —
detta var för henne livets gyllene
regel. ’ ’Vad det ändå var klokt av mig
att taga mina pengar ut ur banken
d går", sade fru D. för sig själv,
under det strumpstickorna gingo raskt
(Forts, å sid. 325.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
