Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42 - 17 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
335
Men kvinnorösten avbröt honom
ännu talande upprört men behärskat.
Därefter hörde han, att Luther ett
par gånger upprepade namnet
Katharina och att han sedan sade något
med allvarlig röst. Kvinnans
stämma hördes ej mera, ett metallföremål
klingande som vid beröring av en
nagel eller en klackring, och strax
därpå återvände Luther till sitt rum.
Bärande en bredfotad silverbägare i
handen sade han glatt: "Se här,
det återstår endast att förvandla
denna hårda metall till bröd,
penningar har jag inte nu att giva. Tag
den här! Ni kan ännu i dag gå till
mäster Fritz och förvandla den till
penningar. Hälsa honom från
doktor Martin; han är en ärlig och god
kristen, på vilken ni kan lita."
Han räckte bägaren åt Agricola,
men då han märkte, huru svårt
denna hade att mottaga den, fortsatte
han klappande sin lärjunge på axeln:
"Anse inte denna sak för så betydlig
och spara ert tack åt alla goda gåvors
givare. Var modig och arbeta med
glad håg. Umbäranden och
motgångar höra ju till saken. Vår kamp är
inte ändå som den mannens, vars liv
förflöt under arbete, möda, vaka,
hunger, törst, köld och nakenhet."
Med handen ännu vilande på
Agri-colas skuldra såg han en stund
tigande på denne och sade sedan:
’ ’Ni ser ut att vara en lugn och
allvarlig man, vilken inte flammar
hastigt upp och åter slocknar, utan i
vilken brinner en sakta men varaktig
eld. Det tyckes mig, som om Gud
just kallat er till att bli ert folks
upplysare. Av magister Särkilax,
som för tjugo år sedan var min
lärjunge, väntade jag mycket. Han var
en eldig och modig kämpe, men vår
Herre fann inte för gott att längre
begagna honom i sin tjänst. Ert
folk behöver måhända ett annorlun-
da tillvägagående, än det, vilket han
hade varit i stånd till. Verktygen
böra överensstämma med arbetet.
Om man än här hos oss måste taga
i med järnnävar för att kväva alla
de ränker, som utgå från Rom, så
bör man måhända gå mildare
tillväga, där den papistiska surdegen
ännu inte blivit så stinkande. —
Ännu en gång, var modig och Gud
med er!" Till sist tryckte han
Agricola^ hand och följde honom till
dörren.
csra
På Eskdals hed.
Forts.
Ryckande på axlarna, svarade sir
James: "Det sega och Oböjliga ämne,
varav dessa inbitna rebeller äro
danade, utesluter fullständigt all utsikt
att vi skulle förmå uppfostra även
de yngsta bland dem till att omfatta
och beundra vägar och åskådningar,
som skilja sig så långt från deras
egna; därför vill jag ej besvära mig
med att söka uppfostra denne unge
whig."
"Men jag vill det", svarade
Claverhouse ivrigt. "Säg, sir James, ni
vill ju tillåta mig att göra ett försök
med pojken."
"Nej, det vill jag icke", svarade
han buttert.
Blodet steg Claverhouse åt
huvudet. "Sir James", sade han, med
svårighet återhållande sin vrede,
"jag har ännu aldrig nedlåtit mig
till att bedja en dödlig om en ynest;
men nu ber jag er att skona denne
yngling. Han är ännu icke sexton år
gammal, och hans hjärta slår med
kraftiga slag; låt honom därför leva.
Han kan icke fatta, varför vi jaga
dessa laglösa rebeller och straffa dem
för deras vrånghet; varför skulle vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
