Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43 - 24 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET 341
SÖREN OCH EVALD.
Ur verkligheten av K. K—n.
Moi’ hade talat om en berättelse
för sina små gossar. En sann
händelse om Guds trofasta ingripande
och hjälp i nöden. Det var riktiga
högtidsstunder för Evald och Sören,
då mor berättade något. Ty hon
hade en ovanlig förmåga därtill. I
dag inträffade dock något störande
i den trevliga berättelsestunden.
"Gud finnes inte till, du mor, och
han kan således inte höra eller
hjälpa", sade Sören.
Mor såg bestört på sin gosse.
Aldrig förr hade hon hört honom tala
så.
"Vem har sagt det?’
"Snickare Bergs Allan. Han tror
inte, att Gud finnes. Inte hans far
och mor heller. Och ingen stor och
riktigt förståndig människa. Det
har Allan berättat."
Bedjande Gud om vishet oeh
förstånd, talade mor länge och allvarligt
med sin gosse. ’ ’Det är Guds och vår
avsvurne fiende, han, som går
omkring lik ett rytande lejon och söker,
vem han uppsluka må, som söker
snärja oss arma människobarn i
otrons hemska garn", sade hon.
"Stackars var och en, som i likhet
med Eva inlåter sig i samtal med och
lyssnar till hans giftiga inkast!
Stackars Allan och hans far och mor!
De äro i sanning att bekaga. ’De dä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
