Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44 - 31 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
347
sedan de läst den sköna versen:
"Såsom ett får vart han förd till
slaktning" o. s. v., framställde han
genast den frågan: ’ ’Säger profeten
detta om sig själv eller om någon
annan?" Och nu begynte Filippus att
med detta Herrens ord såsom text
predika för hovmannen evangelium
om Jesus.
Detta må vi komma ihåg, då satans
apostlar i judisk blindhet säga, att
Es. 53 kap. icke syfcar på Kristus,
utgiven för våra synders skull. Må
dessa smilande eller brummande fara
sina färde. Yi hava icke behov av
deras gudlösa visdom. Det må vara
oss nog, att Filippus har predikat
evangelium över detta kapitel.
Hovmannen trodde det glada
budskapet oeh fick frid med Gud. Och
då Filippus även hade undervisat
honom om det heliga dopets betydelse,
så begärde han att bliva döpt. Oeh
när de så voro båda uppstigna ur
vattnet, ryckte Herrens Ande bort
Filippus, och hovmannen såg honom
icke mera. Men glad och tröstad av
Guds nåd i Kristus Jesus for han sin
väg.
_ A. E—m.
CS523
Under Guds beskydd.
En kvinna, som varit på landet i
sitt arbetes intresse, fann att hon
icke skulle hinna hem, innan det
mörknade, varför hon beslöt sig för
att övernatta hos vänner på en
lantgård i närheten. Hon blev på det
hjärtligaste mottagen av familjen.
Frun i huset förde henne in i
hemmet, medan mannen tog hand om
hennes häst och vagn.
Sedan man druckit té, tillbraktes
kvällens timmar under angenämt
samspråk. När klockan slog elva,
ledde gästen i bön, och man drog sig
tillbaka till sovrummen.
Den främmande satte sig ned i
sitt anvisade rum för att i
ensamheten läsa Guds ord och ägna sig åt
enskild andakt. Medan hon var
försjunken i bön, kom en oförklarlig
känsla över henne, att hon måste
lämna stället. Hon försökte skjuta
tanken från sig såsom varande
outförbar vid den tiden på dygnet; men ju
mer hon sökte att tysta den inre
rösten, desto starkare och tydligare
hördes den. Då hon omöjligt kunde
göra sig kvitt maningen, reste hon
sig från sin knäböjande ställning,
gick fram till fönstret och rullade
upp gardinen. De mörka moln, s.im
förut täckt himlavalvet, voro uu
skingrade, och hela landskapet
badade i ett klart månsken.
"Res ögonblickligen härifrån",
befallde den inre stämman. "Det är
för sent så här dags. Klockan är
halv tolv", invände hon. "Det är
otänkbart att giva sig i väg vid
denna timme. Min värd har gått och
lagt sig, och jag kan icke sela på
hästen. Vad skulle mina vänner här
dessutom tänka om mig?"
Dessa och andra tankar jagade
varandra genom hennes hjärna, men icke
förty blev övertygelsen att hon måste
resa så stark, att hon gick och väckte
farmaren. Han försökte att övertala
henne att stanna, men då han fann
att hon fattat sitt beslut, spände han
hästen för kärran, och hon körde
från gården den två mil långa vägen,
Resan gick lyckligt och väl.
Morgonen därpå nåddes hon av
den upprörande underrättelsen, att
en fruktansvärd tragedi försiggått på
den lantgård, där hon föregående
kväll gästat. Mannen hade gripits av
ett plötsligt vansinne och hade med
en yxa mördat både sin hustru och
sina bg,rn, kort efter det att kvinnan
lämnat stället. Det är så gott som
säkert, att hon skulle ha fått dela
(Forts, å sid. 349 )
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
