Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46 - 14 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ OCH DERAS VÄNNER,
N:o 46. — 14 Nov Red. av K. K—n. ) Årg. 10 — 1920
’Vad är SKristus för dig?
Vad är Tian -för dig vännen "vit och röd",
som för dig lidit korsets bittra död
och med sitt blod avplanat har din skuld?
Är lian för dig mer kär än gods och guld?
Säg, lever du från denna Herre skild?
Är för dig han blott som en förebild,
ett ideal till vilket du skall nå?
Får utom hjärtats stängda dörr han stå?
Vad är han för ditt hjärta, är han din?
Har han beseglat dig med Anden sin,
som uppå barnaskapet är en pant?
Är du med världens domare belzant?
Är han för dig den sanne Gudens Son,
som kallat dig, då du var långt ifrån?
Är han din Kristus och din Frälsare,
din enda tillflykt uti väl och, ve?
Är han ditt liv, din frid, din hjälp, din
borg,
ditt stöd, din tröst i oro, nöd och sorg?
Har du på frälsningsklippan byggt ditt
hus
och icke grundat det på stoft och grus?
Behöver du till tröst hans död och blod
så fröjdas, arma själ,, var vid gott mod,
ty vad han lovat har, det håller han.
En någon ur hans hand dig rycka kan.
E. K.
Betraktelser
över Ebréerbrevets sjätte kapitel.
Av A. V. I.
Forts.
Först när Gud tillstädjer det,
skola vi lägga något annat till grund
än den store översteprästen. Vi få
icke här följa vårt eget omdöme1 och
vår egen känsla; ty de äro snart
redo att intyga att det icke går an att
dag efter dag och år efter år endast
våga på översteprästen. Gång efter
annan säger oss vårt hjärta och
förnuft, att vi måste fortgå till
fullkomlighet på det sättet, att vi hava
något annat och något mer att hålla
oss vid än översteprästen; vi måste
hava sådana erfarenheter, att vi
kunna av dem förvissas, att vi hava
det gott och väl med Gud; vi måste
hava sådana kännetecken, att vi icke
stå ovissa och vacklande, när
bättring måste vara så påtaglig och vår
tro så viss och stark, att vi icke
kunna tvivla på oss själva, icke
kunna tvivla på vår omvändelses
verklighet och vår uppriktighet
utan vara vissa, så vissa på att våra
-erfarenheter äro sant kristliga och
ofelbara bevis för att vi äro troende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
