Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48 - 28 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
379
omsluten av tvenne armar, tvenne,
klara, blå ögon blickade henne
kärleksfullt till mötes och: "Eva,
älskade Eva", ropade en stämma med
mjukt tonfall — men dessa ögon och
denna stämma voro också allt som
återstod av Anna Steffens, den
ung-. domsfriska Anna. Nu var hon en
mager, blek fru, klädd i en
gammalmodig hatt och en visst icke modern
kappa, och betraktade man henne
no-< gare, visade sig betänkliga rynkor
kring mun och ögon, och vid
tinningarna skimrade det förr så vackra,
kastanjebruna håret i grått. Men
märkvärdigt nog, då hon’ satt i
vagnen bredvid Eva, språkade om sin
resa och frågande efter Evas barn —
glömde denna allt detta, ty då
föreföll Anna henne helt ungdomlig och
frisk, isynnerhet då hon vid åsynen
av de vackra anläggningarna kring
presiderrtskans hem, vilka nu stodo
i sin första vårfägring, slog ihop hän.
derna och förtjust utropade: "O så
vackert, så obeskrivligt vackert du
har det!"
I presidentvåningen fanns även
mycket att beundra, och först nu vid
ungdomsvännens utrop blev det klart
för fru Eva, att en sådan bostad och
en sådan trädgård var något att sätta
värde på. "Men edra barn, de äro
ändå de bästa skatterna i detta
konungarike", sade fru Anna litet
senare på aftonen och följde med
blicken de båda blonda flickorna och
deras svartlockige bror; "du borde
inte ha skickat ut dem, älskade
vän.’’
Fru Eva suckade: "Man kan ju
inte tala ett förnuftigt ord, så länge
de surra omkring en; de äro så
obeskrivligt livliga, våra barn."
"Då skulle du se våra — de äro
riktiga vildingar, isynnerhet
sommartiden, och varje liten nykomling
värre än den föregående."
"Är det möjligt? Och du har sex
och jag bara tre- Du måtte ha en
utmärkt tjänarepersonal."
"Två tjänarinnor har jag, snälla,
präktiga flickor, och därjämte en
inackordering, som vi kalla vår äldsta
dotter."
"Då har du väl alltid tur med
tjänare?"
Fru Anna skakade på huvudet. ’ ’I
början gick det mycket lyckligt, men
sedermera över all beskrivning
motigt. Tänk bara: sju tjänare på ett
år!" ’
"Ack, jag har gått igenom än
värre; det är förskräckligt!"
"Förskräckligt, å nej, det kan jag
inte kalla det, men i rätt dager sett
är det ett kors och en varning. Det
brister då i något stycke hos oss
själva."
"Hos dig?" utbrast Eva
överraskad.
"Ja, det var en brist hos mig, att
jag icke bad för mina tjänarinnor.
Däri låg felet. Nu är det he^
annorlunda, och strax — eller åtminstone
efter någon tids förlopp — blevo
också tjänarinnorna annorlunda. Mitt
hushåll är nu återigen en glädjekälla
för mig."
Fru Eva lät arbetet falla i knäet
och såg på sin vän med en lika
förvånad blick, som om denna talat
hebreiska. Hennes mörka öga hade
en orolig blick, som gjoi de den enkla
doktorinnan ont att se- "Eva", sade
hon, "tala om för mig, huru ni havt
det dessa år; du har ju så sällan
låtit höra av dig."
"Hur vi havt det? Uppriktigt
sagt., för det mesta rätt svårt. Vad
jag redan gått igenom under mitt
äktenskap, skulle jag inte vilja
tillönska min värsta fiende", suckade ,
presidentskan.
"Och jag har haft det så gott, så
oförskyllt gott!" återtog vännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
