Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48 - 28 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ABlN(TIiDNI(N]G(B(N iSIEINAPISKOlRiN[ET
383
käns, Eva; vi ha två gånger haft
huset tomt — ett tomt, barnlöst hus.
Först dog vår Frida; sedan måste vi
släppa till vår Hans. Han fyllde tre
år just på sin dödsdag, och huru
mycket fick han ej lida, det arma
barnet!’’
"Också difteri?"
Anna nickade. "Ja, vi kunde till
slut endast bedja Gud, att han måtte
hämta honom snart. Det sönderslet
våra hjärtan att se honom plågas."
Eva såg med stora ögon på henne.
"Bedja om ett älskat barns död?
Vilka kval! Och ändå kan du säga:
’vi ha havt det gott’, — jag förstår
dig inte, Anna."
’ ’Men vi ha verkligen havt det gott,
jag kan inte säga annat. I rätt
dager sett, ligger en välsignelse dold
under varje mörk tid. Vi hjälptes
åt att bära bördan, och Hreren
hjälpte oss att bära den. Ja, i rätt dager
sett, var allt, allt gott. Han bar både
oss och våra bördor.’’
"Säg mig, Anna, vad menar du
med ditt ständiga:. ’i rätt dager sett’?
Ja^ skärskådar verkligen vår tillvaro
i rätt dager, och det i en ganska klar
ändå, men just därför blir den mig
allt gåtfullare-"
Anna såg sin vän in i ögonen,
såsom en mor ser på sitt sjuka barn.
"Kära Eva", sade hon okonstlat,
"den dager, vari du skådar tillvaron,
är detta jordelivs dunkla skymning
— mon vad som hjälpt mig igenom
och alltjämt hjälper mig, är att skåda
den i evighetens dager, i skenet av
Guds nåd." ,
I detta ögonblick kommo barnen
in-springandé i rummet. Samtalet
avbröts, men nu började Herren själv
tala, och då Anna reste, förblev han,
vännen framför alla vänner, den
törstande, modlösa själen kännbart nära.
Och en dag kom, då hon stod inför
sin Gud, icke längre knotande och
suckande, icke längre egenvillig och
upprorisk, utan såsom ett saktmodigt,
stilla Guds barn, som vid varje
motgång, vid varje påkommande nöd
kunde utbrista: "Herren är mitt
ljus och min frälsning; för vern
skulle jag frukta? •Herren är mitt
livs.värn; för vem skulle jag rädas?"
Har även du, som läser detta,
skådat, ditt liv i rätt dager?
cssd
Smultronkorgen.
Forts.
Äntligen var det slut i kyrkan.
Han skulle helst velat tala med
fadern strax, men denne hade träffat
en bekant, och det gick alltså ej för
sig. Han sprang hem i förväg, ty
han måste ha reda på, om flickan
varit där. Gerhard låg på soffan, Lina
satt bredvid och berättade för honom
ur bibeln.
"Ack Sigfrid", sade den lille
brodern, då han kom in, "jag har ätit
upp smultronen, och de voro så
goda!"
Då blev Sigfrid bättre till mods.
Nej, flickan hade ej varit där och
anklagat honom. Nu kom han också
med ens ihåg, att hon ej hade reda
på, vilket hus han bodde i, ty han
hade ju varit långt i förväg. Dagen
förut skulle denna tanke gjort honom
förskräckt, men nu var han glad
däröver. Så ont är människohjärtat.
Han ville söka rätt på henne och ge
henne pängarna, men hon skulle icke
anklaga honom. Och nu hade han
helt hastigt förlorat lusten att
bekänna, han teg och bar så gott han
kunde den tunga börda, som låg på
hans hjärta.
"Är du sjuk, Sigfrid", frågade
modern, då han vid middagsbordet ej
tycktes hava någon smak för sin älsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
