Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49 - 5 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAKlNITIDNiINiGIEN HEJXAPSKOlRNiET 391
på en sten vid dikeskanten och grät.
Stackars lilla Hanna, hon var så rädd
för den stränga fastern. Då kom
hon ihåg, att hon hade en kärleksfull
Fader i himlen, som hon kunde bedja
till och säga allting för. Så knäppte
hon då ihop sina händer och bad Gud
laga så, att fastern ej skulle bli ond
och den lille gossen dagen därefter
komma med de femtio örena. Och
hon var viss, att Gud hört henne, och
sedan kände hon sig mycket lugnare
och bara grät sakta- Strax efteråt
fann jag henne. Jag steg av hästen
och gick fram till henne, och hon
berättade mig alltsammans."
Sigfrid drog djupt efter andan.
Han hade med vidöppna ögon och
darrande läppar hört på vad
farbrodern sade. "Farbror gick väl med
henne till fastern och talade om, att
det var jag, som inte betalat stackars
Hannas smultron, så att hon slapp
allt det där hon var rädd för ?’’
"Ja, jag följde med henne",
svarade farbror Ernst sakta, "och jag
förstod strax, att det var du, som
gjort illa. Det gjorde mig mycket
ledsen. Jag sade det till fastern, och
hon trodde mig. Men all den oro och
ångest, som lilla Hanna utstått,
kunde jag ändå ej gottgöra, och det kan
ej heller du, Sigfrid, oaktat din
uppriktiga ånger, det kan endast Herren
Gud, som förmår allting. Det är just
det värsta med våra synder, att vi
aldrig kunna gottgöra dem."
"Men Gud kan det ju", frågade
Sigfrid försagd. "Skall han också
göra det för mig?"
"Bed honom därom, mitt barn.
För Jesu Kristi skull är han god mot
den som är bedrövad över sin synd-"
"Och nu skall du gå och lägga dig",
sade modern med en blick på gossens
bedrövade ansikte. Hon visste, att
sömnen och vilan skulle göra honom
gott. Sigfrid hade nog gärna stannat
uppe litet längre, men han lydde dock
genast. Och se, sömnen, som flytt
ifrån honom den föregående natten,
kom nu förr, än han väntade den,
och förde med sig glada drömmar.
Sigfrid hade ju bekänt sin synd, och
Gud hade förlåtit honom, men skulle
Gud också gottgöra den? Sigfrid
hade bett honom därom riktigt
innerligt, och Gud gör gärna vad vi av
hjärtat bedja "honom.
Följande dag var klar och vacker.
Sigfrid kom ur skolan. Gerhard låg
på soffan med filten över sig. Den
lille stackarn hade varit så ledsen för
Sigfrids skull och för den lilla
flickan och att det varft just hans bär,
som vållat så många bekymmer.
"Sigfrid", sade han, "pappa och
mamma äro ej alls onda på dig, de
hålla så mycket av dig, och det gör
även farbror Ernst. Han är här,
och du skall fara med honom till
Hanna och hennes faster och själv
lämna henne femtioöringen."
Ja, där var verkligen farbrodern.
"Vi hava alla förlåtit dig", sade han,
"men nu måste du också be lilla
Hanna och hennes faster göra det-"
"Det vill jag så gärna", svarade
Sigfrid, ’ ’låt mig bara säga ]jågra ord
till mamma först."
En liten stund därefter for Sigfrid
med sin farbror till byn vid
skogsbrynet, där Hanna bodde hos sin
faster.
"Farbror Ernst", sade Sigfrid oeh
såg nu åter riktigt trohjärtat på
honom, "här har jag min sparbössa, det
är fyra kronor i den. Jag hade tänkt
samla till att köpa mig en klocka, när
jag blir stor. Men nu har jag frågat
mamma, och hon lovade, att jag
skulle få ge dem åt Hanna, ty mamma
säger, att hon är fattig.’’
Farbror Ernst nickade. "Ja, jag
tror visst, att hon är mycket fattig
och bättre behöver mat än du en
klocka, när du blir stor.’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
