Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50 - 12 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
397
vänlig, och kvinnan, som stod där inne,
stirrade på honom, som om hon sett en
varelse från en annan värld. Vid
fönstret satt en halvvuxen flicka och stoppade
strumpor. Hon falide arbetet i sitt knä
och såg med stora ögon på den
främmande, medan hennes lille ibror, som
lekte på golvet, högt skrikande sprang och
gömde huvudet i hennes knä. Oaktat
sina allvarliga tankar kunde pastorn ej
hälla tillbaka ett leende. Han förklarade
ined några ord, huru ihan kommit dit, och
bad ännu en gång om tak över huvudet.
"Var så god", svarade bondhustrun,
"sätt er där i den varma vrån". Därpä
satte hon utan att säga ett ord en flaska
brännvin oc)h och ett glas framför
honom.
"Tack-, jag smakar aldrig brännvin,
men kanske jag fcunde få be om ett
stycke bröd? Jag har ingenting ätit sedan i
morse"
"Litet bröd kan ni väl få, men annars
får ni vänta till kvällsvarden. Gå efter
bröd Greta, jag har bråttom"
Däripå gingo de ut och lämnade gästen
att ställà till så trevligt han kunde åt
sig i sin vrå. Det var ett stort rum, men
lågt och utan spår av trevnad. Tak odh
väggar voro svarta av rök, stolar och
■bord saknade den renlighet, som annars
ger även det fattigaste hem ett visst
behag. Greta kom ©mellertid tillbalka och
räckte pastorn icke utan förlägenhet ett
stort stycke bröd. Den lille gossen, som
följt med henne ut, gömde sig även nu
försiktigt ibakom systern, men stack
emellanåt fram huvudet och kastade en
snabb, misstänksam bliek på den
främmande. Pastorn hade just börjat inleda
ett försök till närmare bekantskap med
den lille, då två större gossar kommo in
i rummet och vid hans åsyn tvärstannade
strax innanför dörren. Den yngres ena
kind var mycket röd, och han makade
sig inåt vrån, som om Ihan haft ont
samvete.
"ISe- så, Herman, vad ih.a ni nu haft för
er iigen", frågade Greta, soin emellertid
återtagit sitt arbete.
"Han retade Karo igen", svarade den
äldre av bröderna ivrigt, "och så kom far
och gav honom ett par örfilar."
"Men Herman, varför skall du göra
så, när far har förbjudit dig", sade
flickan förebrående.
Den lille missdådaren svarade, men
hang kind blev om möjligt än>nu rödaire,
och tårarna, som han förut modigt hållit
tillbaka, bröto nu oemotståndligt fram.
Pastorn kände sig underlig till mods.
Allra helst skulle han velat trycka
gossen till sitt hjärta ty det var ju dennes
barnsliga odygd, som i Guds hand blivit
medlet för hans räddning från en säker
död. Den äldre brodern väckte honom i
detsamma ur hans tankar genom utropet:
Far och Wäll komma med en främmaadie
(häst."
I detta ögonblick glömde Herman sitt
bekymmer och rusade fram till fönstret.
Där kommo de verkligen med Lena och
mera släpade än ledde det stackars
djuret till stallet. Wollmer skyndade ut
"Hiur är det med hästen", frågade han
sin värd.
Den första läxan.
’"Det var i sista stunden vi kommo.
En halv timme senare hade det varit för
sent i det här vädret. Några timmars
vila odh en full krubba hjälper den väl
på benen igen."
"Jag tackar på det hjärtligaste för ert
besvär, så mycket större i sådant svårt
väider", sade pastorn.
"Prat", sade mannen utam att låtsa
märka, att pastorn ånyo räckte honom
handen, "sådant äro vi vana vid, oeh den
som ej står ut med det, gör bäst i att
sitta hemma bakom spisen." t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
