Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eg RE
ger, att till temperaturförnimmelserna kan vara knuten olust,
ty GOLDSCHEIDER vill just förneka, att denna olust har
karaktären av smärta 1). För övrigt gör Lehmann också
stundom en skillnad mellan smärta och olust, ehuru han kanske
blott vill anse denna graduell, såsom då han (8 53) säger,
att ett styng är »smærteligt eller i det mindste ubehageligt».
Enligt min mening förfelar Lehmanns bevisning i
denna punkt sitt mål: att försvara den KANTSKA teorien om
det oupplösliga sambandet mellan föreställning och känsla
gentemot dem, som mena, att det emotionella momentet
kan uppträda för sig själv senare än sensationen eller till
och med såsom vid anestesi finnas utan sensation. Lehmann
använder här mycket skarpsinne på att visa, att smärtan
och sensationen följas åt, en fråga, varav den KANTSKA,
att emotionen och sensationen följas åt, ej är beroende.
Meningarna skilja sig hårfint från varandra. Det är
skäl, att vi riktigt noga markera skillnaderna. Vi ha då
den LEHMANNSKA åsikten mitt emellan å ena sidan den, som
HÖFFDING accepterar i sin Psykologi s. 254 (3:dje uppl.),
samt å andra sidan den i egentlig mening KANTSKA, som
jag här slutit mig till. HÖFFDING menar så: man bränner
sig på en kakelugn; då har man först en sensation
vid beröringen och en god stund efter »Smertefölelse».
Detta anser nu LEHMANN ej vara förhållandet, utan vad
HÖFFDING kallar »Smertefölelse> består enligt LEHMANN
av nya, först efter beröringen väckta sensationer jämte sin
omedelbart med dem förenade känsla”). Denna mening
1) I denna punkt kan jag instämma med E. PETRINI, vars
kritik av Lehmann (Alfr. Lehmanns teori om känslans förhållande till
förnimmelsen, 1897) jag för övrigt icke kan vara med om.
2) HÖFFDING talar visserligen om, hur smärtkänslan nyanseras
genom de »Erkendelseselementer» som ingå i känslotillståndet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
