Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftecknade sig mot himlen och lanternorna voro
tända. Samtalen på bänkarne domnade för en
stund och de promenerande stannade. Som af
instinkt följde blickarne den bortglidande båten,
det behöfdes ju inte mycket för att den medvetna
eller förborgade driften att färdas skulle komma
strängar att dallra.
Men det fanns ännu något mer, som låg i
luften och det var längtan efter musik eller
kanske snarare efter melodier. Det sköna har ingen
form, som så omsluter allt, de primitivaste
känslornas mark och tankens djupaste schakt.
Musiken hade också af gammalt här varit det,
människorna fattade och ville äga af andlig njutning
utöfver det hvardagliga, och långt borta i tiden
hade hafvets röster och bergens ekon gifvit
toner till tungsinta och dansande rytmer, som för
längesedan började förgätas.
På den långa sträckan från vågbrytaren
vid Tångholmen, rundt Strandpromenaden och
ända bort till Beckers salteri gingo många och
nynnade på små visor, som blifvit örhängen för
dem, medan de väntade på någon ny melodi för
att bli den gamla kvitt. De stannade och tystade
på sitt sällskap, bara de trodde sig höra ett piano,
och de lyssnade girigt, då en sopran ute i en
roddbåt sjöng ett par takter och kom af sig. Det fanns
nog ingen, som inte visste, hvems rösten var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
