Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulder, framjämrade sina dagar med sin
ungdoms snart utsläpade älskade och ständigt
misströstade om att komma bort från Gorodishko.
Så brukade han kalla staden och var endast
alltför villig att tillfoga:
— Ja, det heter annars en förvisningsort i
Sibirien.
Därvid gjorde den stackars människan
alltid en grimas, som skulle föreställa ett leende,
ty det var verkligen meningen att vara rolig.
Hans själ hade inga andra uttrycksmedel för
sitt löje öfver lifvets meningslösa narrspel än
sarkasmer, som ofta saknade udd, men aldrig
den grå förtviflans gift, och ändå trodde han sig
om en heroisk själfbehärskning och en sällsynt
humor. Följaktligen var han alltid förvånad
och sårad öfver att inte vara populär.
Bland gästerna på rektorns supé blef
emellertid adjunkten Holmerz en af de få, som
Gabriel tydligt särskilde, när han gäspande och
uttråkad kröp till kojs något efter midnatt. Det
fanns egentligen bara en till, som föreföll honom
lika bisarr, Bengt Rönnerkrantz hette han,
någon titel tycktes han inte ha, en litet fetlagd
herre, på så där omkring femtio år med
skägglöst, trött eller kanske rättare sagdt slappt
ansikte, det hade kunnat tillhöra en präst eller en
skådespelare. Men det var i alla fall något med den
masken och hvad som gjorde första intrycket af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
