Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte (åt sitt håll så långt trottoaren vid den
Rönnerkrantzska gården räckte, och då han
sedan vände om, hade damerna kommit midt
ut på bron. Dagmar såg sig inte tillbaka, men
det lilla rödklädda klotet bredvid henne vred på
hufvudet gång på gång. Ingen kunde låta bli
att se friherrinnan, hon hade fått ett säkert,
men, ack, så graciöst tag i båda sidor af den
alltför ljusa klädningen och därunder slarfvade
de stackars små fotterna i väg, som om de inte
hade något att göra med personen för öfrigt.
Gabriel följde efter, men blef kvar en stund
på bron för att i smyg se in genom samma fönster,
som nyss, Allt var sig likt därinne, men hans
vilja kunde inte kalla tillbaka den stämning,
som förut så otvunget sänkt sig i hans hjärta.
Det hade inte händt honom något annat eller
mera än det, som kan hända många andra,
han hade inte kännt djupare än de och likafullt
rymdes därinom aningen af diktarens vördnad
inför lifvet och den smärtfyllda lyckokänslan,
då idén satt frö.
Men nu var det åter den lilla biljetten i
bröstfickan, som sysselsatte Gabriel. Dagmar
borde gifvit honom en blick af hemligt
samförstånd, han var mindre nöjd med henne, men
roade sig i alla fall, där han gick, med att
gnola på en liten visa, som föll honom i minnet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
