Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar på minnet af papperstussar och
omotiverade smällar i pulpetlock och så detta tissel
och tassel, som blir barnsligt eller fräckt alltefter
de ögon, som se det.
Under denna tragiska eftermiddag, så full
af melankolisk själfrannsakan, var det
naturligtvis svårt för mannen att vara allena. Men
Dagmar de Ron skickade inga bref vidare och
för resten var Gabriel sårad öfver hennes återbud.
Då Gabriel nästa morgon kom till sin första
lektion, stod det »Keruben» med stora bokstäfver
på svarta taflan. Han fäste sig inte genast vid
det, men det var något särskildt med pojkarne.
De sutto nedhukade öfver bänkarne, tydligen
nära att explodera af skratt och andlösa af ängslig
förtjusning för hvad som kunde inträffa.
Med ens gick det upp för Gabriel, att han fått
ett öknamn. Han rodnade af förargelse öfver
näsvisheten, men i en bestämd känsla af att han
måste behärska sig, sade han småleende och med
en vårdslös gest:
— Gör ren taflan.
Det imponerade och genom ett par
gammalpedagogiska örfilar och en anmärkning
förvärf-vade han åtminstone klassens högaktning.
Men tredje dagen vann Gabriel sin stora
seger. Det var i svensk historia, och då det inte
fanns läxor ännu, tog han sig för att berätta.
Han kom in på Sten Sture den yngres tid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
