Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill. Hvad skall skänka oss en framtid?
Järnvägen. Och hvem är det, som sett detta före
någon annan? Hvem har arbetat, där andra
tröttnat, hvem är det, som för vårt samhälles
stora sak utan tanke på egen vinning offrat
dagars ro och nätters sömn? Det måste erkännas
en gång fullt och helt. Den mannen är rektor
Magnus Bjurner. Honom äro vi skyldiga
hyl-ning och tack. Ett fyrfaldigt lefve för rektor
Bjurner. Lefve han!
Hurraropen togos med kläm, här och där
blefvo de mer än fyra. Sedan kommo applåderna,
Vikingen vände tillbaka och blef stående vid
sin plint. Han kastade hufvudet tillbaka och
hade höfdingalater, ty han kände, att applåderna
mest gällde hans eget schwungfulla tal.
Rektor Bjurner hviskade något med
borgmästaren. Så reste han sig och bugade med ett
leende, som skulle uttrycka hans belåtenhet, men
ändå var litet ironiskt. Han väntade, tills det
blifvit tyst och yttrade sig sedan helt orubbad
i sitt trygga lugn.
— Mina vänner, herrarne Rönnerkrantz och
Wik, hafva blifvit hänförda till lyrik, åtminstone
torde deras uttalanden, om man så vill, böra
räknas till skaldekonsten.
Åhörarne voro redan med om att skratta,
inte minst tullförvaltaren, men rektorn fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
