Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Holmerz är tröttsam.
— Ja . . . God afton.
Han väntade inte på svar, utan gick bort
öfver kyrkogården. Gabriel följde den underliga
människan med ögonen, han var snart skymd.
Det var bara ett litet stycke kvar för Gabriel
till Stadshotellet. I vestibulen hörde han hur
Calvés solistkapell hade anländt, det skulle
kommit för flera dagar sedan. Nu arbetade
sträkar-ne inne i kaféet, och där var redan folk.
Gabriel gick in i matsalen. Det här är
odrägligt, tänkte han med en suck öfver sin ensamhet.
Men man väntade tydligen många gäster, ty
på alla håll dukades det fram massor af assietter
och källarmästaren gick själf omkring och lade
röda lappar på borden. Det dröjde orimligt länge,
innan Gabriel fick något till lifs, men ändå blef
han sittande kvar en bra stund efter maten vid
de färska tidningarne, som kommit med
kvällsbåten. Vestibuldörrarne slängdes upp allt
oftare. Järn vägsmötet måtté varit förbi, ty
Gabriel började känna igen ansikten därifrån bland
dem, som kommo in.
Han hade fått slut på tidningarne och gick
ut i vestibulen. Vid spegeln stod tullförvaltaren
och kammade skägget. Han skulle ut och höra
litet musik ofvanpå allvaret — det var
minsann inte hvardagsnöjen under vintern — och
han gnolade med på melodin inifrån kaféet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
