Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gud vete, hur det slutat för publikanen,
om inte Israel haft en dotter med eldfängdt
hjärta och brandfritt kassaskåp.
Det där hände flere år, innan fru Wik dog.
Kanske var det något af hennes väsen, som
lefde kvar i tullförvaltarens förtjusning för
antika möbler, gammalt porslin och allt sådant
där, vurmen för vapen hade han säkert af sig
själf.
Han gick ut i tamburen för att vara säker
på, att Lords korg blifvit nedburen till honom
i brygghuset, där han skulle få ligga bunden hela
kvällen. Fru Jutterbock kunde ju omöjligen
tåla hundar, och festen var väl egentligen för
henne. Hon var fru till apotekaren, men man
talade alltid om fru Jutterbock med man. Nu
tänkte hon sig snart ut på sin vanliga höstresa
och dessförinnan brukade tullförvaltaren ha en
liten delikat middag så där som förr i världen
då hans hustru lefde. Camilla Jutterbock hade
varit hennes enda vän i staden och för resten
ett förbannadt förståndigt fruntimmer, fastän
norskan aldrig gick ur.
Det blef ett häftigt buller af vagnshjul
utanför porten åt torget. Tullförvaltaren hvisslade
och vände tillbaka in i salongen.
— Där ha vi dem, sade han till sig själf.
Fru Jutterbock skulle alltid åka bort på kalas
om det också inte var längre än några steg att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
