- Project Runeberg -  Rönnerkrantzarnes stad. En kustroman /
122

(1912) [MARC] Author: Ejnar Smith
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kvarten öfver fem, sade han och steg

upp.

— Nå, Dere to, sade fru Jiitterbock och såg
från den ene till den andre — er De »sams»?

— Naturligtvis, svarade rektorn och reste

sig.

— Naturligtvis, instämde Bengt
Rönnerkrantz.

De läto mycket stela bägge två.

— Ja, min käre Bengt, du er jo bleven en
riktig folkefiende. Men du har ret, Stockman,
du har glimrende ret.

— Det kan jag inte föreställa mig, insköt
rektorn skarpt.

Han var så hungrig, att han kunnat brusa
upp för hvad som helst.

— Åh nej, Magnus Bjurners
föreställnings-krets är nog bekant, sade Bengt Rönnerkrantz
lika hvasst af samma skäl.

— Jag förbehåller mig en aktningsfullare
ton geni emot mina åsikter, min käre Bengt.

— Äfvenledes, min käre Magnus.

I detsamma kom tullförvaltaren tillbaka.
Han var långt ifrån belåten.

— Jag förstår inte, mumlade han och
tittade nervöst på klockan.

— Gud, hvor jeg er sulten, Wik, ropade fru
Jiitterbock emot honom. — Och får vi icke mad
snart, så har du bataljen i fuld gang. Ser du,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/seronner/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free