Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På måndagsaftonen hade Gabriel sin första
lektion med Gösta Borg. Undervisningen blef
allt si och så. Gabriel höll sig mest borta vid
fönstren för att kunna se ut. Retlig och tvär
upprepade han bara mekaniskt sina frågor, när
svaren uteblefvo. Men Gösta var också butter
och otillgänglig, emellanåt gitte han bestämdt
inte öppna munnen. Så snart Gabriel såg åt
honom, där han satt vid det ovala bordet framför
soffan, körde pojken ned hufvudet och stirrade
i golfvet, men en gång, då Gabriel i sin förargelse
öfver elevens tröghet, häftigt vände sig från
utkiken i fönstret, möttes han af ett ögonkast,
som kom honom att tystna midt i en mening.
Barnets blick var onaturligt hätsk, den liknade
kanhända mest ett kufvadt djurs. Att här
verkligen fanns någon abnormitet, det slog Gabriel
och med nutidsmänniskans hela litterära passion
för andliga defekter, blef han genast girig på
att finna ett intressant fall.
Han gick och satte sig vid bordet hos Gösta
och rösten blef vänlig och öfverseende:
— Nu ska’ vi ta’ det här lugnt. Det är
inga konstiga saker, skall Gösta få se. Hör bara på.
Men det var inte mycket kvar på
lektionstimmen och så snart klockan slog sex, de kunde
höra vägguret inne hos fru Borg, rusade Gösta
upp från stolen. Han ville knappt ge sig tid att
ta afsked, utan sprang sin väg helt enkelt. Oupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
