Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— På promenad.
De hade hunnit ut i trappan. Fröken
Strömwall slog ihop händerna.
— Oh, då kanse jag får följa med, utbrast
hon och blickade förväntansfullt på Dagmar
med sina stora simmiga ögon.
— Jag har sällskap, svarade Dagmar
af-visande, men tyckte genast, att det lät för
ovänligt och fortsatte retsamt förvirrad: Ser Elsa,
kandidat Åström lofvade .... vi kommo
öfverens att promenera i afton. Vi ha så mycket
gemensamt.... bekanta. Han är gammal god
vän till mig, ja, till mina bröder förstås.
Hon skämdes i sitt stilla sinne. Där ljög
hon så fräckt, som om hon varit kär, men det
kunde inte hjälpas. Promenaden ville hon ha
i fred.
Fröken Strömwall nickade eftertänksamt:
— Det skulle vara gäsligt roligt, läspade
hon — att vara god vän med en herre, jag menar,
riktigt god vän utan särlek och sådant där.
— Ursäkta, nu springer jag. Adjö, Elsa.
— Adjö, Dagmar.
Ute på gatan syntes inte Gabriel Åström
till någonstans, men då Dagmar långsamt gick
ned mot ån, fick hon snart se honom. Han stod
vid gathörnet och pratade med rektorn eller
rättare sagdt rektorn pratade med honom.
Gab-ben var otålig, det såg man, och hvad rektorn
Rönnerkrantzarnes stad.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
