Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty det fanns en karusell på en obebyggd tomt
litet längre upp och positivet hade nyss börjat
locka. Några småpojkar helsade på Gabriel inte
utan respekt och han svarade lika artigt, som
om det varit vuxet folk, det gick af gammal vana.
— Jag väntar en förklaring, fröken de Ron,
sade Gabriel efter en stund för att komma in på
något nytt.
— På hvad, frågade Dagmar, fastän hon
mycket väl förstod honom, det var bara för att
leka kurragömma med svaret.
Gabriel ryckte på axlarne.
— Jag är inte nyfiken. — Han tände en
cigarrett och ansträngde sig att få en lätt ton.
— Det är besynnerligt, så länge man alltid skall
prata glosor, innan det blir någon bouquet på
samtalet. Om vi skulle promenera tysta, ända
tills någon har en fullfärdig tanke att komma
med.
— Tills ni har, inföll Dagmar.
— Hvarför inte ni själf?
— Därför att kvinnan bara är den
receptiva. — Det glittrade i hennes ögon, inte bara
af skälmaktighet. — Men låt oss för all del få
bouqueten med detsamma. Tror ni mig inte
om att tala litteratur? Åh bevars, det är inte så
konstigt att räkna författare på fingrarne och
citera ett och annat.
— Ni missförstår mig alldeles, afbröt Gabriel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
