Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel kunde inte förstå, hvarför det där
pratet gjorde ett så obehagligt intryck. Han
försökte ruska det af sig, men kunde inte bli det
kvitt på en lång stund, och när han kommit upp
i sitt rum och fått ljuset tändt, måste han öppna
fönstret, innan han fällde ned gardinen. Han
lutade si g ut, men hörde bara båtarne och
vattnet.
Gabriel klädde sakta af sig och drog upp den
odrägliga väckareklockan, påminnelsen om
skol-pojkstvånget, som redan var honom en pröfning.
Då han sträckt ut sig i bädden, kommo tankarne
öfver den gångna dagen, Dagmars ansikte och
minspel, hennes rörelser och sätt att tala, allt
kom igen. Med ens fick han klart för sig, att
hon menat något särskildt, när hon nämnde sin
bror Gunnar. Skulle han vara lik hennes bror,
som hon naturligtvis höll af, kanske mest af
syskonen. Han hade inte svarat, inte hört på
en gång. Det måtte ha sårat henne.
Gabriel tyckte sig ha förlorat något
oberäkneligt och det bara för det banala tyska citatets
skull.
’ — Dem Auge fern, hviskade han bittert
för sig själf.
\ Han var full af vemod öfver det närvarande
och måste följaktligen se sin framtid i svart.
Till slut lyfte han på hufvudet för att blåsa
ut ljuset, men då föll hans blick på kavajen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
