Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, det gör jag själf. Jag går ut vid
niotiden.
— Då kommer jag in och bäddar. God
eftermiddag, doktorn.
Gabiiel blef ensam. Han drog gungstolen
nära kakelugnen och med ett bord bredvid sig
så att han nådde böcker, äpplen och cigarretter
bara genom att sträcka ut handen, ville han
möta de långa timmaine med ro.
Andrejeffs »Anatema» lyste emot honom i
sitt blodigt röda omslag. Han hade längtat efter
den. alltsedan han en gång råkade få se några
scenfotografier från framförandet i Moskva och
ett porträtt af skådespelaren Katschaloff i
titelrollen. Nu fördjupade han sig i det gåtfulla
dramat fylld af förväntan. Språkets mystik
döfvade som rökelse, orden fingo egenartadt
värde och ljödo för honom som hviskade
magiska formler. Denna dimmiga, men stundom
bländande skarpt genomstrålade tankevärld, där
en för oss främmande fantasi omspänner vidder
af aning, grubbel och mardröm, slöt sig om
honom. Det litterära ruset skulle ha varat boken ut.
Men midt i andra tablån for han upp ur
stolen, yrvaken och ömtålig, det hördes röster
i tamburen, den ena var gamla Gretas och den
andra — han trodde knappt sina öron — det var
Dagmar de Rons. Dörren öppnades och Dagmar
stack in hufvudet. Hennes ansikte skuggades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
