Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt kände Gabben Dagmars hand på
sin arm, de hade just hunnit in på bron öfver ån.
— Var inte ond på mig, Gabben, sade hon
så ovanligt vekt. — Du kanske känner mycket
starkare än andra, fastän på olika sätt. Jag tror,
att det är så.
Gabben blef rörd.
— Jag vet inte.
— Men hvad tror du om farbror Wik,
half-hviskade Dagmar, rädd, att någon främmande
skulle höra. — Hvad kan han ha gjort?
— Jag vet inte, sade Gabben igen.
— Tror du, att han har dödat honom,
fortsatte Dagmar.
— Det är möjligt, svarade Gabben, han
hade blifvit vemodig och därför lät han sträf.
Dagmar sade ingenting vidare och var sig
inte lik. De stannade snart utanför porten till
pensionat Furukrona och när Gabben kände
Dagmars hand i sin, tog hans vemod form:
— Jag står aldrig ut här, om jag inte får
råka dig hvarenda dag, Dagmar.
Han kysste henne på handsken, och hon
försökte inte hindra honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
