Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med henne och inte tagit för gifvet, att de skulle
träffas ändå.
Polisen Rosenlund hade också sitt pass där
på gatan. För honom fanns det anhalter med
gubbar och snusdosor litet hvarsstans och han
gjorde stor honnör för alla, som hörde till
öfver-klassen, när de kommo förbi. Redan för ett par
veckor sedan hade han tagit sig till att hälsa på
Gabriel med, men då han nu gjorde det för femte
gången under deras gemensamma vakthållning,
blef Gabriel generad och beslöt ge sig af hem.
Han valde omvägen öfver gamla bron för att
slippa flere möten med »Corpus juris» — det var
rektorns uttryck — och gick långsamt uppför
klefven på andra sidan ån.
Som ofta förut under dagen tänkte Gabriel
på fra Borg, det måste ändå varit skymtet af
ett lifsöde de sett, han och Dagmar, något
underligt konturlöst, som inte kunde annat än reta
nyfikenheten. På morgonen, när Greta kommit
in, hade hon frågat half t oroligt: Doktorn tänker
väl inte flytta ifrån oss nu? — Och efter Gabriels
nekande svar var det inte mer hon haft att
till-lägga än: Stackars frun, sorgen ta’r henne så
ibland. — Hon ville tydligen aldrig säga något
om sitt herrskap och Gabriel kunde inte förmå
sig att sätta hennes taktfulla tystnad på för hårda
prof. Det fanns ju alltid utvägar att få reda på
familjen Borgs historia, om man ovillkorligen
önskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
