Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlåst, när han kom tillbaka ner. Snart nog
stängdes vägen af en dörr och han famlade en
stund i mörkret för att hitta låsvredet. När det
ändtligen lyckades, kom han rakt in i ett rum
med hvita väggar och skåp, det låg tydligen midt
öfver vapenhuset. Västersolen lyste genom ett
bågformigt fönster och där nednnför satt Bengt
Rönnerkrantz och stirrade förvånad och
ogillande mot Gabriel. Det tunga, svarta bordet
framför honom var fullt af papper och gamla luntor
uppstaplade mot den hvitkalkade väggen, han
höll ännu pennan i handen och dörren till det
närmaste skåpet stod på glänt.
Gabriel stannade öfverraskad. Han kom
sig knappt för med den behöfliga ursäkten för
intrånget och förklaringen, att han ville se på
utsikten, innan Bengt Rönnerkrantz pekade med
pennskaftet på en dörr midt framför Gabriel
och sade:
— Där är trappan till klockorna.
Gabriel gjorde en half bugning, han kände
sig tafatt inför den ovänliga tonen. Dessutom
höll ju Bengt Rönnerkrantz på med något arbete
och Gabriel visste af erfarenhet hvad det ville
säga att bli störd. Han var därför inte förargad
i sina tankar, medan han klättrade uppför, utan
mera intresserad af hvad Bengt Rönnerkrantz
egentligen hade för sig. Det föreföll honom,
som om han hört någon — om det nu var tull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
