Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Adolf Fredrik och Ulrika
blänka nu på Nordens pol,
hon som stjerna, han som sol.
Alla dimbor måste vika,
när så stora fägneljus
lysa i vårt kungahus."
Han lutade sig bakåt i stolen och såg bort
till Gabriel, som besvarade hans tysta fråga med
ett artigt skratt. Det måtte i alla fall inte
uppmuntrat Bengt Rönnerkrantz !att fortsätta, ty
han reste sig och började varligt lägga in papper
och böcker i det öppna skåpet.
— Om kandidaten väntar en minut, så få
vi sällskap.
Gabriel steg också upp, han ville se närmare
på fartygen, de voro väl bibehållna, kanske
nyss renoverade, bara på ett af dem var nog
tacklingen litet tilltrasad.
— De där skeppen, ja, sade Bengt
Rönnerkrantz, medan han låste skåpdörren. — I min
barndom hängde de i kyrkan. Gud vete, hur
många gånger jag färdades vida omkring med
dem i drömmen. Ser ni fregatten där, »Svenska
lejonet», den tyckte jag mest om för att den har
så många kanoner. Det andra är handelsfartyg,
som man kan observera. Ja, jag har noggranna
anteckningar om både dem och gifvarne — han
drack ur sin lilla grogg, sköljde glaset och slog
ut slanken i spottlådan — och om de öden, som
ligga bakom gåfvorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
