Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, nog för jag ville, medgaf Dagmar.
— Nej, jag är redan för sent ute. Kom nu, Gabben,
skall du få höra.
De hade inte många steg till prästgården,
af stånden i staden voro ju beklagligt korta
emellanåt, men därutanför blefvo de gående länge
fram och tillbaka på trottoaren. De märkte inte
ens, att prostinnan och alla hennes gäster en
stund voro framme i fönsterna och beskådade
dem. Det var så behagligt lä på den gatan och
så hade Dagmar ganska mycket att berätta:
-Jo, ser du, Gabben, jag låg och funderade
i natt på fru Borg .... egentligen på det där
med farbror Wik förstås. Till slut drömde jag
om henne med. Och i morgse, när jag vaknade,
så beslöt jag ta reda på alltihop.
— Det beslöt jag med, inföll Gabben —
men för mig har det inte blifvit af.
— Strax efter middagen gick jag till
Jiitter-boclcs, fortfor Dagmar utan att lägga märke till
Gabbens själf ironiska min. — Där stod hela
huset på ända. Tant Camilla packade och
skjutsade med jungfrurna. Gubben var än nere på
apoteket och än uppe i våningen.
— Mest i våningen, sedan du kom, insköt
Gabben.
— Prat, svarade Dagmar med ett skratt.
— Kan du tänka dig, Vikingen är verkligen
skuld till den där Borgs död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
