Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han bär det utan större svårighet,
tycker jag.
— Han glömmer det aldrig. Tant Camilla
känner honom, du.
— Du tänker inte det minsta på fru Borg,
sade Gabriel bittert, det var honom en
fullständig plåga att höra henne tala bara om
tullförvaltaren.
— Jo, visst gör jag det, svarade Dagmar
brådskande. — Men nu hinner jag inte längre.
Vi träffas väl i morgon.
Hon vinkade sista afsked åt Gabriel på
trappan till prästgården, innan hon gick in.
Gabriel begaf sig hemåt. Den känslolösa
formen på Dagmars berättelse kom honom att
våndas, men hans tankar omsatte den till något
annat och framför allt till något mera litterärt.
Hvad han kände, fick dock äfven i det yttre
ett uttryck, kanske att le åt. Genom fönstret
till järnaffären på Hamngatan varseblef han en
liten ångmaskin, en leksak för några kronor och
den gick han in och köpte. Den skulle Gösta ha.
Men väl hemkommen blef han blyg för sig själf
och stoppade ner presenten i chiffoniern. Där
blef den liggande tillsvidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
