Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, en rätt olämplig egenskap, som i det här
fallet var högst opraktisk. Ty hvad kunde
han inte ha vunnit, om han glömt sig själf och
blifvit den stackars missförstådda Dagmars
förståndige och kärleksfulle kamrat, som
obetin-gadt gifvit henne medhåll. Som det nu var,
hårdnade Dagmar och tårarne, som kunnat vara
en källa till det stora förtroendet dem emellan,
kväfde hon till någon enda stund på sitt rum med
dörren väl låst.
Gabben och Dagmar talade ofta om
familjen Borg. Hon hade nu sett Gösta flera gånger,
han gjorde henne ondt och hon fick ett sådant
bekymmer om att se honom riktigt glad, som
andra barn. Hon tyckte sig slagen just nu, om
också bara tillsvidare, och nederlaget väckte
hennes deltagande med alla, som blifvit illa
behandlade af ödet. Gösta var också närmast till hands.
— Jag skulle önska, jag fick ta pojken hem
till Tunstorp på en tid, brukade hon säga till
Gabben. — Hans mor förstör honom med sitt
förtviflade hat.
Det var emellertid inte lätt för Dagmar
att få fatt i Gösta. Med uppenbar misstro vek
han undan för hennes försök att vara vänlig, och
hon fick erkänna med en glimt af sitt käcka
leende, att hennes sätt påminde om, när man är
ogrannlaga nog att vilja locka till sig en
främman-de liten hund för att ge den en sockerbit. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
