Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Gabben strax efteråt skilts från
Dagmar var han särskildt bitter emot henne i sina
tankar. Hon var tydligen hvarken grym
eller kall, det var bara honom, hon inte
brydde sig om.
På aftonen följande dag kom Dagmar upp
till Gabben, strax innan Gösta skulle ha lektion.
— Har han fått sin maskin/frågade hon
andtruten.
— Inte än.
Dagmar slog sig ned i gungstolen och satte
den i hastig gång. Det var något febrilt öfver
henne, hon hade stark färg och bet sig då och då
i läppen som om hon var ond på någon.
— Kan du tänka dig, utbrast hon efter
ett ögonblick — jag råkade ihop mig med fröken
Varolén vid middagsbordet och bland annat sa’
hon mig, att jag var högfärdig.
— Stolt är du åtminstone, Nitouche.
Dagmar såg på Gabben, hon skulle kunnat
få honom till sina fötter när som helst och det
gjorde henne varm om hjärtat, men i detsamma
kom Gösta.
— Nå, Gabben, bad Dagmar halfhögt och
reste sig upp.
Gabben gick lydigt bort till chiffoniern och
tog fram paketet med ångmaskinen.
— Vill du ha den här, frågade han vänligt,
när han skurit af snörena och tagit bort papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
