Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE
af
Mathilda Eugenia Ridder, född Eriksson,
född den 27 Mars 1869. Död den 14 December 1907.
I världen är jag blott en gäst. Mitt
lif som skuggan farit, det hafver,
då det varit bäst, blott sorg
och möda varit, men målet syns
och innan kort, jag vandrar nöjd
den vägen bort, där ingen vandrar åter.
Ps. n:o 476, v. 1.
Ändtligen kommo de ut igen, det lättade
att känna den friska luften. Gabben och Gösta
skulle naturligtvis högst upp i fyrtornet, men
det brydde Dagmar sig inte om. Hon tog reda
på en härlig plats för middagen i lä vid en brant
klippvägg nedom det gula tegeltornet. Så snart
vinden kom åt, kändes hösten i luften.
Det var lätt dukadt. Stadshotellet hade gjort
sitt bästa, smörgåsbordet var verkligt extra, ett par
humrar lyste ilsket rödt mot den hvita duken och
i den låga seltzerkrukan fanns det stekt fågel i sås.
Desserten, saftiga päron och blå drufvor, i en
uppfläkt grön papperspåse och korgen, där en
halfflaska champagne stack upp vid kanten,
verkade stilleben. Gabben hade en sådan lust
till öfverdåd, men det där var då hans sak. I
annat skulle Dagmar känt sig kränkt i sin
kvin-liga själf ständighet, om hon inte fått repartisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
