Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nedom oss gå hafvets vida
vägar hän till andra bygder,
andra folk, där dagar glida
under kamp för brott och dygder.
Jag vill fly. Jag vill ej dömas,
jag skall herrska ej, men glömmas.
Låt mig njuta af min gömmas
dolda fröjd och älskad dö.
Må ni dölja oss för hopen
fjärran från dess strid och äflan.
Jag ej eggas mer af ropen,
som ha sporrat mig till täflan.
Endast af min stora lyckas
segerkransar vill jag smyckas.
Låt oss älska, tills vi tryckas
ned mot jord af årens snö.
Gabben väntade tyst på hvad intryck, han
gjort, men då Dagmar dröjde för länge, frågade
han lågt:
— Nå, hvad tycker du?
Men den nyckfulla Dagmar hade ett annat
humör nu än på förmiddagen, hon var mera sig
lik, med lust att visa sitt klara hufvud och att
retas en smula. Kanske ville hon också ge
Gabben igen för det, hon känt som en tillrättavisning
en stund förut.
— Jo, svarade hon därför tämligen
likgiltigt, fastän dikten smekt henne — joo då ... Men
hör du, Gabben, tag bort de där »dygderna».
Gabben sprang upp. Han stod ett ögonblick
stilla och så gick han helt enkelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
