Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyktorna i staden voro redan tända, då de
hunno in till kajen. Ångbåten söderut låg och
lastade i hamnen och det röda skenet från
ba-bordslanteman föll ut öfver viken i en lång,
vatt-rad strimma. Vinscharne slamrade, och några
karlröster röto till hvarandra för att höras. Vid
kaj trappan stod gamla Greta i en grå ullsjal.
Hon hade redan väntat där länge för att genast
få veta, hur Gösta haft det.
Gabriel följde Dagmar hem som vanligt,
men tystnaden höll i sig. Vid porten sade
Dagmar:
— Var nu inte ond längre, Gabben.
— Jag är inte ond.
— Hvad tänker du på då?
— På mig själf, svarade han bittert. —
Är jag inte ovanligt misslyckad? Ja, kom inte
med några fraser om Weltschmerz. Det är något
på tok med mig, degeneration kanske. Min far
grubblade så mycket.
— Ett stort fel har du, Gabben: du tänker
aldrig i lifvet på någon annan än dig själf. God
natt, och tack för i dag.
— Du dömer för strängt. God natt.
Han gick med detsamma, nu också utan
att vända sig om en enda gång, och ändå stod
Dagmar rätt länge kvar på trappan. Hon hade
visst tårar i ögonen, när hon lät dörren falla
igen efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
