Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vud. Lita du på de gamla uhuema. Amor
vin-cit omnia.
Nu tyckte Rönnerkrantzarne, att Vikingen
var indiskret och skyndade föreslå, att man
skulle gå upp i salen och musicera, tills supén
var färdig. Där fanns redan framsatt Cecilias
finaste päron, vin och groggvirke. Taffeln stod
öppnad. När Dagmar såg den, mindes hon ett
ögonblick fru Borg, men så kom Bengt med sin
fiol och spelade kustens gamla låtar, alltid med
en liten förklaring före hvar och en. Men
syst-rame märkte, att Vikingen längtade att sjunga
och dé behöfde inte vara enträgna, då de bådo
honom om »Bältet mitt».
Bengt satte sig till pianot och sade till
Dagmar:
— Det är en visa, som vår farfar nynnade
för Beda och Cecilia, när de voro små.
Vikingen stod redan i posityr och så sjöng
han:
“Det var allt om en söndagsmårn
jag skulle till kyrkan ride,
så tog jag på mig bältet mitt,
det sken som solen vide.
Hej villom vi, i Roderland
där känner de mig och mina.
Och när jag kom till kyrkan fram,
band jag min häst vid stätta,
och alla, som mitt bälte såg,
de lyfte på hatt och hätta.
Hej villom vi, i Roderland
där känner de mig och mina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
