Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte åter på ljusen bakom fönsterna därinne,
hon inbillade sig se Gabbens lampa. Där satt han
kanske och mindes henne med onda tankar.
Dagen förut hade hon sagt honom farväl.
— Ja, men Dagmar, kunde du inte stanna
för min skull? Jag älskar dig ju. — En sådan
bönfallande ångest, han haft i rösten.
Dagmar gick vidare, hon ville glömma sina
tvifvel på att ha handlat rätt. Det fick inte
vara möjligt, att hon misstagit sig. Strax innan
hon gått upp till Gabben, hade hon sett den där
hotellflickan på gatan utanför gården, där han
bodde. Så bekant hon nickat uppåt Gabbens
fönster.
Nu var Dagmar snart hunnen fram till
Hamntorget igen. Slamret från ångbåten
hördes starkare, där skansberget inte tog bort
ljudet. Hon saktade stegen. På andra sidan viken
syntes Bergsgatans ljus som ett band af
glittrande punkter och uppe på höjden flammade
marschaller omkring borgmästarens villa, där
landshöfdingen vid ett besök på några timmar
befordrade stadens utveckling, och speciellt
järn-vägsfrågans lösning, genom att äta en bättre
middag.
Men Dagmars tankar voro kvar hos
Gabben. Kanske hon bort följa sin första impuls
och inte alls tagit af sked af honom? Nej, det
skulle varit fegt. Nu visste han, att han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
