Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvarför ser du på mig så där, frågade
han till slut.
— Farbror är inte glad.
— Jaså. Det skall du inte bry dig om.
— Jag vet, hur det är, när det finns någon,
som man aldrig kan förlåta.
— Hvad menar du, Gösta?
Gossen teg och stirrade i golfvet. Efter
några ögonblick, då det inte hördes annat än
väckareklockans tickande, fortsatte Gabriel
lektionen.
Gösta var inte densamme under dessa
aftontimmar som i skolan. Med gåfvan af den lilla
ångmaskinen hade Gabriel vunnit hans hjärta
och den annars så håglöse pojken gjorde allt för
att vara sin lärare till nöjes. Det rörde Gabriel
många gånger att märka, hur han ansträngde
sig att öfvervinna sin tröga och outvecklade
hjärna. Det hände emellertid allt oftare, att
Gösta inte gick genast efter lektionens slut, och
då kunde han ibland förvåna Gabriel med
frågor och anmärkningar, som tydde på ett tåligt
grubblande tankelif bortom läxplugget. Men
försökte Gabriel utforska honom, drog han sig
tillbaka som en snigel i sitt skal.
Nu hade Gabriel lagt fram »Prinsen och
tiggargossen» på bordet strax vid Göstas vanliga
plats. Boken var uppskuren och såg läst ut.
Af instinkt anade nämligen Gabriel, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
