Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I kväll skall jag slå mig lös, sade han
och harskade sig högljudt — och i morgon går
jag till borgmästaren med min konkursansökan.
Det är slut, ser du Åström, det är slut. Och den,
som är ekonomiskt förbi, den är ingen hederlig
karl.
Gabriel kunde inte hejda hans ordström.
Greta förändrade inte en min, hon hade satt
lampan på bordet och skyndade sig ut.
Holmerz vräkte sig ned i gungstolen, så att
den knakade.
— Det förstår du inte, sade han mörkt —
men att vara ruinerad, det är det största brottet
här i världen, det må vara aldrig så oförskyldt.
Men Herre Jesus, hvad jag har slitit för att hålla
mig oppe.
Han strök sig öfver ögonen, som för att få
bort några osynliga tårar, och så for han upp
igen.
— Jag har varit här i Gorodishko sedan
evig tid, för det är en evighet, sedan jag kom hit.
Men inte en vän har jag att söka upp i kväll
och därför gick jag till dig, främlingen. Jag får
ju följa med dig?
Nu var han sentimental, och Gabriel visste
inte annat svar än:
— Naturligtvis.
— Naturligtvis, utbrast Holmerz bittert. —
Du låter inte vidare förtjust. Föraktar du mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
