Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den djäfla skränfocken, sade Holmerz,
som blifvit afbruten i sina historier. — Han är
inte blyg och böla kan han ännu som en brunstig
tjur. Jag bad honom hjälpa mig en gång och
vet du, hvad den satan svarade? Jo du: »Det
skall jag göra, Holmerz, när du har bitit ettret
ur dig».
Därmed var Holmerz i farten igen. Gabriel
sade ingenting, men han gjorde för sig själf en
hastig jämförelse mellan Holmerz och Vikingen.
Det fanns någon likhet, kanske bara i det väsen,
de alltid förde, men Gabriel undrade ändå, hvad
följden skulle blifvit, om ödet låtit dem byta
förmögenhetsställning och lifsförhållanden.
Den näste, som kom in från vestibulen, var
Bengt Rönnerkrantz. När han fick se Gabriel
och Holmerz, gick han bort till dem och slog sig
ned.
— Nå, i dag får staden sin järnväg, mötte
Holmerz honom genast. — Det är du väl glad
åt, gamle lokalpatriot?
Den afsiktliga giftigheten gjorde ingen
verkan, tycktes det. Bengt snoppade en cigarr,
tände den och sade sedan helt lugnt:
— Ja, jag gick hit för att betrakta segrarne
i järnvägsfrågan. Och du har också hittat hit.
— I dag skall jag slå mig lös, svarade
Holmerz med samma ord som förut till Gabriel —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
