Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skillnaden var ju stor, men det fanns en viss
andlig frändskap emellan dem och Bengt hade
kanske i sin ungdom inte varit Gabriel alldeles
olik.
— Under hela mitt lif, kunde Bengt säga
— ville jag lära allt, än det ena, än det andra.
Nu lefver jag egentligen inte längre, jag tänker
knappt på annat än den här gamla staden och
allt, som hör ihop med den. Jag plitar fulla ris
efter ris med en prudentlig gubbstil, som inte
alls liknar min slarfviga piktur förr i världen.
Jag hade begynnandets hetsiga energi. Jag
ville för mycket och därför blef resultatet noll.
Se på min gamle studentkamrat, rektorn, han
ville aldrig något öfver måttet af sina krafter och
därför är han, den han är.
Gabriel valde alltid samma hörn i Bengts
soffa och där förblef han, medan Bengt gick af
och an längs gångmattan öfver golfvet eller satt
i skrifstolen och läste något ur sina torra
anteckningar. Men Gabriel hade också i Bengt funnit
en vän, som villigt och lagom allvarsamt
lyssnade till hans planer och tog del i hans bekymmer.
Bengt skrattade inte åt den unges anfall af
Welt-schmerz och visade aldrig ålderns nedlåtande
öfverseende mot hans hugskott och litterära
fantasier. Dock hade Bengt sina käpphästar: han
afskydde socialister och läsare, nykterister och
folkbildare, alltså representanterna för idéer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
