Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fylla Göstas öron med massor af sin egen
första ungdoms fantastiska historier. Det var
mest Poe och Dumas, som fingo släppa till
ämnena, och gossen frossade i upprörande händelser,
som kommo igen både i hans drömmar och lekar.
Hans beundran för Gabriel växte, och bergens
stigar och kulor, dit de alltsomoftast vandrade
tillsamman, ändrade namn efter den nya
litteraturepoken i hans lif. Den lille »försökskaninen»
blef genom sin läggning och sin nu uppjagade
fantasi ett slags personifikation af Gabriels egen
nervösa lust till det förskräckliga. Gabriel
fortsatte därför och dref själf sin spänning till det
yttersta, hela tiden följande hvarje skiftning i
Göstas ansikte. Men somliga dagar var Gabriel
inte i stämning och kunde inte berätta, då fick
Gösta gå, djupt olycklig, i tron att Gabriel var
ond på honom. Emellanåt föll det Gabriel in,
att Bengt Rönnerkrantz, han själf och Gösta
Borg bildade en underlig serie af samma andliga
materia. Han kunde ligga vaken om nätterna
med hjärnan full af dylika oklara spekulationer,
på samma gång förtviflad till tårar öfver sina
hjärtlösa experiment med Gösta. Men
ojämnheten i Gabriels lynne väckte småningom ånyo
gossens misstro och han blef åter inbunden och
skygg, han kände sig sviken af den, han sett upp
till, och återvände till lekar och sysselsättningar,
som bara han själf visste innebörden af. Hur
Itönnerkrantzarnes stad. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
