Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon satt i hans knä och hade just fått
honom att lämna pengar till ett par fina känger,
som hon redan hade på.
— Fick bort henne.....Hvad menar du,
frågade Gabriel med en oro, som han inte själf
kunde förklara.
— Äsch, ingenting.
— Säg, hvad det var.
— Håller du af mig då?
— Det vet du väl, ljög Gabriel, han kände,
att han måste lura henne för att få höra.
— Lofvar du allt hvad jag vill?
-Ja-
— Kyss mig . . . Nej, ordentligt. Så ja.
Han kysste henne häftigt gång på gång,
men det var falska kyssar.
— Jo du, Gabben, fnittrade hon — jag skref
ett anonymt bref till henne, din söta Dagmar,
att du hängde efter mig.
Gabriel sprang upp och stötte Lisa ifrån sig,
så att hon var nära att falla i golfvet.
— Djäfvul, mumlade han.
— Så du bär dig åt. Knuffar mig på det
viset. — Hon var rädd, men det ville hon inte
röja. — Fall på knä och bed mig vackert,
annars förlåter jag dig inte.
Det var något, som hon läst i en roman.
Gabriel teg, han gick bort till sitt skrifbord och
satte sig med ansiktet i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
