Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Rönnerkrantz, som alltid haft goda
ord om Gabriel, var belåten öfver att ha fått
rätt, och när han och Gabriel på kvällen följt
Jiitterbock hem, togo de vägen utåt
Strandpromenaden. Där började han tala om Holmerz,
som nu gjort konkurs och hade ledigt från skolan.
Bengt var uppfylld af medlidande, ty fastän den
stackars Holmerz bort känna idel lättnad, var
han blifven en enstöring, som, efter hvad alla
människor trodde, gick och rufvade på att taga
lifvet af sig.
Medan de så talade om Holmerz, hade
Gabriel flera gånger på tungan att nämna familjen
Borg, men han kom sig inte för. Bengt skulle
nog i alla fall inte kunnat råda honom, hvad han
borde taga sig till med Gösta. Gossen undvek
Gabriel, han kom ofta inte till sina lektioner,
han lät aldrig förmå sig till samtal, fastän
Gabriel nu åter hade lust, och hans blick var
lömsk, som om han inneslutit Gabriel bland dem,
han hatade.
Gabriel skildes från Bengt vid bron, sedan
de kommit öfverens, att Bengt skulle gå upp till
fru Holmerz, någon gång, då mannen säkert var
borta och fråga, om de inte kunde vara henne
till hjälp. Gabriel gick raskt hem. Han blef
sittande länge uppe och läste »Ikaros» högt för
sig själf.
Några dagar förflöto och Gabriel beslöt om
och om igen att skrifva till Dagmar, han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
