Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta var utom sig af förskräckelse, men
när han hörde svaret, mumlade han lugnare:
— Jag vill inte i fängelse.
— Nej, min gosse, tröstade fru Borg och
smekte honom sakta, Gabriel kände knappt igen
hennes milda röst. — Var inte rädd. Vi ha
ingenting att förebrå oss. Guds straff har kommit,
och oss kan ingen göra något ondt.
— Jag har gjort det, mamma, sade Gösta
med en röst, som lät gammalmansaktig och
sprucken.
Fru Borg sprang upp.
— Du, hviskade hon, och så kom som ett
gällt nödrop: Du!
Hennes ögon blefvo glasaktiga, som om de
saknat blick, och hon var nära att falla. Greta
skyndade fram för att stödja henne, men hon
ryckte sig lös.
— Jag stal trassel och olja på mekaniska
verkstan ’ sade Gösta och såg fast på sin mor.
— Gud ville inte straffa och då måste ju jag.
Modern fick syn på Gabriel.
— Gå er väg, bad hon ifrigt — gå er väg.
Hör ni inte, att han yrar, och ni skulle kunna
tro, hvad han säger.
— Han vet ju alltsammans, sade Gösta —
det är förstås han, som förrådt mig.
— Gå, ropade fru Borg. — Hur länge skall
jag be er. Greta också. Gå bara. Min älskling
yrar. Ingen får höra på det mer än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
