Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel sjönk ned i sitt vanliga soffhörn och
Bengt serverade whisky.
— Vi släpper inte ner gardinerna, sade han,
medan han tände sin pipa.
Han var ovanligt liflig, och Gabriel undrade
på att dagen tycktes ha gått honom spårlöst
förbi.
— Nu är det bara en vecka kvar, tills jag
reser, sade Gabriel efter en stunds tystnad.
— Det är du väl glad åt.
— Kanhända. Vet du, Bengt — Gabriel
hade aldrig fått kalla honom farbror — det är,
som jag lefvat ett helt lif, sedan jag kom hit.
Kanske jag har mognat på det. Åtminstone tror
jag, att mor skall finna mig förändrad.
— Ja, du har sett en del, sade Bengt och
satte sig — och känt en del.
Nu tycktes han sig lik igen, ögonen voro
frånvarande och han blåste tankfull ut röken i
stora moln.
— Jag har sett och känt hvad jag aldrig
kan glömma, svarade Gabriel med en darrning
på stämman. — I dag har jag skickat mitt bref
till Dagmar, det blef så långt, en hel liten bok
och ändå tycker jag inte, att där fanns några
onödiga ord.
Bengt teg och Gabriel fortsatte efter ett
ögonblick:
— Tror du, hon svarar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
