Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
och äkta porsliner, och i salongen blänkte guldfiskarne i sin
kupa, medan präktiga tropiska fåglar flaxade i stora burar vid
fönstren.
Herr Kristofer Vibert, en högväxt imponerande gestalt med
grånadt hår men ovanligt reslig och stolt hållning, var sedan
många år tillbaka enkling, och hans hus förestods derföre af en
aktningsvärd äldre fru, som tillika under barndomens dagar tagit
vård om hans dotter Mathilda. Nu, sedan denna vuxit upp till
en vacker ung qvinna, hade fru Streng stilla afträdt åt henne
sin plats vid thebordet och sin roll af husets värdinna.
Egentligen var dock Mathilda detta endast till namnet,
icke till gagnet; hvarken hennes far eller någon annan skulle
heller hafva tillåtit den unga flickan att egna sig åt de
prosaiska hushållsgöromålen. Tvertom hade allt, som behagade och
förtjuste henne ända från barndomen, blifvit henne skänkt, och
hvarje äfven den orimligaste önskan uppfylld. Alla i huset, ända
från fadren och den gamle kontoristen till alla tjenarene,
afgudade barnet och ansågo ingen uppoffring alltför stor att göras för
henne. Saknaden af en moder måste man ju sålunda försöka
att ersätta, då herr Vibert aldrig kunde förmås att gifta om sig.
Sålunda hade Mathilda uppvuxit till sitt femtonde år, då hennes
far sjelf förde henne att i en pension i franska Schweiz fullborda
sin uppfostran. Nu var hon återkommen för mer än ett år
sedan, i hela blomman af adertonårig ungdom och skönhet.
Högrest var hon, smärt men likväl fyllig; hennes fötter
och händer voro utomordentligt välformade, hennes hy hvit och
mjuk som sammet, håret deremot nästan blåsvart. Ögonen hade
denna sällsamma brytning mellan blått och svart, som är så
outsägligen vacker, och läpparne voro korallfärgade, så att de
perlhvita tänderna täckt afstucko mot dem. Hon var ingen vek,
smäktande skönhet, utan en härlig, skön och stark qvinna, mägtig
af djupa känslor och lidelser, icke drömmande och svärmisk,
men högsinnad och godhjertad.
Naturligtvis väckte Mathilda Vibert ofantligt uppseende i
sin födelsestad; hvarje manlig blick följde henne med beundran,
och äfven inom den qvinliga verlden gällde hon för att vara
vacker, om än något stolt, men högmodig eller skrytsam kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
